magnusreser

Till vänster i bild ser ni Margit.

Så sakterliga guidade Margit in oss mot de centrala delarna av Chicago och eftersom det var en stor festival i stan så var vägen vi borde kört in avstängd så vi fick krångla oss runt lite men det gick bra. Väl inne i de centrala delarna började vi genast gilla Chicago skarpt eftersom gatorna var raka och fina och enkla att navigera sig runt bland. Eftersom vi hotell är dyrt i Chicago så hade vi chansat och bokat rum på ett hostel. Vi betalade 250kr/natt för att bo på Chicago International Hostel som visade sig vara ett kanonfint hostel mitt i smeten. Vi hade bokat ett rum för två med delat badrum och dusch. Vi delade gemensamma utrymmen med tre andra rum men de övriga gjorde inte mycket väsen av sig. Efter att ha parkerat bilen i ett parkeringshus på andra sidan kvarteret (där både jag och Gustav duckade samtidigt för vi trode att vi skulle repa taket) så kastade vi in väskorna på rummet och gick ut för att ta en välförtjänt öl. En öl som blev tre öl och en Captain Morgan med cola för min del. Eftersom det var lördag så bestämde vi oss för att prova på utelivet i Chicago. Vi frågade barterndern vart man borde gå framåt kvällen och han svarade norra delen av downtown. En kort tupplur och en dusch senare intog vi gatorna med stil. Skjorta och slips var kvällens dresscode. Vilket visade sig vara väldigt uppklätt eftersom de flesta som var ute varit på Lollapalooza-festivalen och var klädda i shorts och T-shirt. Vi promenerade upp till norra delen av downtown, vilket tog omkring tjugo minuter då vi bodde centralt (business district).

Första baren vi besökte (belägen i business district)

I norra delen av downtown hittade jag och Gustav en irländsk bar modell ganska stor med flera våningar och ett dansgolv. Vi slog oss ner och tog några öl och nån redbull vodka eller tre. Tiden sprang iväg och efter att ha köpt nattamat på Dunkin Donuts var vi hemma på vårt hostel igen framåt tre på morgonen. Efter några timmars (ganska många timmar för min del) sömn var det två trötta grabbar som kämpade sig upp i Willis Tower (tidigare Sears Tower). Willis Tower är väl i dagens mått ganska litet med sina 442m men likväl högsta byggnaden i USA. Otrolig utsikt över staden bjöds det på iaf.

Utsikt mot norra delen av downtown.

Det är svårt att sätta fingret exakt på vad det är men både jag och Gustav var helt överrens om att Chicago är en fantastisk stad på alla sätt och vis utifrån vårt korta besök. Enkelt att ta sig fram, trevliga människor, rent och städat, man känner sig trygg, väldigt fin arkitektur men framförallt en atmosfär som kan mäta sig med New York men på ett mer avslappnat och inte lika stressigt sätt. Kan starkt rekommendera Chicago om någon funderar på att åka till USA. Vi bytte även tidzon på väg till Chicago så snabbt och lätt gjorde vi en tidsresa mitt i allt!

Eftersom vi var lite lätt bakis båda två i Söndags så gick vi tillbaka till vårt hostel efter att ha varit uppe i Willis Tower. Efter två timmars vila kurrade magarna och vi gick norrut mot den delen av downtown för vi hade fått reda på att det skulle ligga två pizzerior där med extremt goda och kända pizzor. Dessvärre var vi inte de enda som fått tipset och båda ställena var fullsatta och hade en lång kö ringlandes utanför. Vi fick oss ett gott skratt när vi upptäckte att det var på en av dessa pizzerior vi tagit en färdöl under Lördagens promenad till den Irländska puben (det var fullsatt även då kan tilläggas). Vi sprang av en slump på Weber-restaurangen men även den var poppis och kön uppskattades till ca 45 minuter, något som våra kurrande magar inte ville gå med på. Till slut gick vi in på en pub som och käkade New York Strip Steak med potatismos. Ytterst trevligt för smaklökarna och efter maten blev det biobesök och vi såg The Change-Up. Grymt underhållande rulle som var precis lagom jobbig att se en söndag. Efter att ha checkat ut på Måndagmorgonen gjorde vi en sista utflykt och besökt Navy Pier.

Navy Pier

Efter några mil på motorvägen ut från Chicago svängde vi av I-55 på avfart 268 och började resan på USA:s kanske mest kända väg, Route66 numera känd som Historic Route66 eftersom Route-systemet är slopat till fördel för de nya Interstate-vägarna. Vi har kört omkring 30 mil på denna historiska ikon idag. Faktum är att vi enbart följt skyltar och än så länge i Illinois så är det väldigt välskyltat och det finns en del att se ut med vägen. Större delar av den ursprungliga vägen finns inte kvar men vi tror att vi har kört på några gamla sträckor men även sett delar av den absolut första versionen av vägen då det i flera mil låg övervuxna betongblock i långa raka partier parallellt med vägen vi körde på. Dagens middag intog vi på ett gammalt hamburgehak i sann Route66-stil.

Hamburgehaket

Chilifries

Pontiac, Illinois. En av många städer där Route66 en gång i tiden gick rakt igenom.

Till vänster går I-55, i mitten Old Route66 och till höger är järnvägsspåret. Route66 gick ofta parallellt med järnvägen.

Vi har nu tillryggalagt omkring 170 mil och kört genom fyra stater (New York, Pennsylvania, Michigan och Illinois och plus Kanada. I morgon Tisdag kommer vi entra Missouri.