magnusreser

Frosties i en frigolitskål och bananmuffins klassas tydligen som kontinental frukost i USA men jag klagar inte för det var goda muffins. Denna delikata frukost inledde en lång dag som efter ett stopp vid Niagarafallen (American Falls dvs amerikanska sidan) tog oss genom Kanada och tillbaka in i USA och nu är vi i Detroit. Niagarafallen var imponerande men jag hade nog målat upp en häftigare bild i huvudet. Fallet är uppdelat i två delar. American Falls som ligger på amerikanska sidan av gränsen och Horshoe Falls som ligger på den Kanadensiska sidan. Vi valde att bara besöka American Falls men Horshoe Falls var nog snäppet större. Oavsett vilket så är det en jävla massa vatten kort och gott och en oerhört storslagen syn. Självklart såg vi ett brudpar som poserade framför vattenmassorna, vad annars liksom, only in America. Det som var mest imponerade var att dom på 60-talet stoppade vattentillförseln för att undersöka och utvärdera allt under vattenytan.

Ett par tre liter vatten

Idag var det Gustavs tur att köra från Buffalo till Detroit som var slutdestinationen. När man kör över Niagarafallen så kör man in i Kanada och det kostar 3,5$ att köra in i landet. Bra business känns det som eftersom många vill se fallen från båda sidor. Gränsvakten undrade varför vi hade så stor bil när vi bara var två. Det är dock enda gången jag fått höra ordet uppgradering idag när Gustav berättade att vi blivit uppgraderade när vi hämtade bilen. Kanadensarna ska ha en klapp på axeln vad gäller vägarna. Motorvägarna vi körde var i väldigt bra skick förutom första biten efter Niagara Falls. Margit som Gustav har döpt vår GPS till fungerar lite när hon vill och oftast inte alls. Hon består av en jailbreakad iPhone som åkt i backen och knappt fungerar. Hon gillar inte höjder, hastiga svängar, förorter, snabba svängar, vägar nära vägen man kör på och framförallt gillar hon att då och då hoppa till liv precis när man behöver henne och därför kan vi inte helhjärtat hata henne.

Kanadensisk motorväg

Efter omkring 20-30 mil nånting i Kanada var det dags att köra tillbaka in i USA. Självklart valde gränsvakten att spela 20 frågor med Gustav när vi lämnade över passen. Vad jobbar ni med, vart kommer ni ifrån, vart ska ni, hur länge ska ni vara här, vart har ni hyrt bilen yadda yadda yadda. Man kan inte annat än känna sig välkommen! Efter nån timme i Cinderella var vi framme vid vårt hotell (Super 8 Motell) i utkanten av Detroit. Efter en snabb bilduppladdning på Facebook och lite snabb research hur man tog sig in till downtown startade vi upp tusenhästarsmotorn på Cinderella och kryssade in mot stan. Vi valde att enbart röra oss i downtownområdet eftersom reseguider på nätet avråder folk från att vistas på många ställen i Detroit. Vägen in bestod av förorter och fabriker. Märks klart och tydligt att Detroit är en industristad. Självklart la Margit (vår GPS) av på vägen in så vi körde alldeles för långt och missade att svänga av Interstate 75 och tvingades vända i något industriområde där dom utvann salt och så långt ögat nådde gick det runt folk i overaller och hjälmar med en kylbox och en termos under armen. Man kan ju undra om alla verkligen har en arbetsuppgift eller om folk bara lallar runt på jobbet. Nåväl efter några försök att vända och lite bråkande med Margit så vaknade hon till liv och guidade oss in till downtownområdet.

Downtown Detroit

Downtown var inte direkt imponerade utan bestod av en hel del stora kontorskomplex samt en jäkla massa parkeringshus och parkeringar. Ett monorailspår på 3 miles går i en fyrkant runt downtown och vi höll oss innanför denna fyrkant. Det fanns lite småbutiker och lite restauranger men ingen direkt shopping. Såg inga klädaffärer eller liknande. Av en ren slump hittade vi Hard Rock Cafe Detroit där vi käkade varsin burgare och eftersom Gustav körde fick jag dricka öl medan han festade loss med ett glas vatten

Hard Rock Cafe Detroit

Nu ska jag kanske inte bara smutskasta Detroit för strandpromenaden var väldigt fin och det var fullt med liv och rörelse för det var någon form av festival på gång verkade det som. Sedan fanns det ju gott om parkeringsplatser också i alla parkeringshus. Personalen på Hard Rock Cafe var trevlig och maten var god. Men man bör nog göra precis som vi valt att göra och bara stanna en natt. I morgon blir det eventuellt ett besök på Henry Ford Museum innan vi drar vidare till Chicago och på Måndag börjar det riktiga äventyret när vi ger oss ut på Route66. På vägen hem från downtown Detroit så slutade Margit och det slutade med att vi körde flera mil fel eftersom vi missade avfarten till Interstaten som leder till vårt Hotell. Men till slut valde Margit att vakna till liv igen och tog oss hem på Big Beaver Road som Gustav fortfarande fnittrar lite åt.