magnusreser

Eller i en BMW 7-serie på West 34th Street mitt på Manhattan. Men mer om detta senare. Det är nu Onsdag kväll och i morgon (läs idag eftersom jag för tillfället offlinebloggar (en bloggvariant som jag tror kommer slå stort eftersom det ställer till med en härlig förvirring både för läsaren och för den som skriver)) skall vi hämta hyrbilen och påbörja vårt riktiga äventyr. 630 mil skall köras, folk skall tutas på, mat skall ätas på pittoreska vägkrogar, vilse skall köras (det är trots allt jag som kör, mannen utan lokalsinne).

Hyrbilen har vi bokat hos Hertz på Newark. Anledningen till att vi plockar upp bilen där är dels att jag skall slippa köra på Manhattan men också för att vi ska ut ur New York åt det hållet när vi kör mot första stoppet, Buffalo, där jag och Gustav inte ska gifta oss. När ämnet ändå är uppe på tapeten så har jag och Gustav konstaterat att vi bor i hjärtat av Manhattans stadsdel för homosexuella. Ljuset gick upp för oss igår när vi såg osedvanligt många killar gå hand i hand, många bara bringor och en och annan prideflagga och mystiska sexshoppar och klubbar. Går man två gator upp eller två gator ner är allt detta som bortblåst.

Nåväl tillbaka till hyrbilen. Enklaste sättet att ta sig till Newark är att ta tåget från Penn Station, vilket vi gjorde när vi åkte in till Manhattan från flygplatsen. Det det facila priset av 12$ fick vi åka hela vägen från Newark till Penn Station. Förhoppningsvis är det lika billigt att åka tillbaka. På flygplatsen får man byta från det mer klassiska spårsystemet till den moderna varianten monorail. Air train som det så fint heter går mellan de olika terminalerna och även till parkeringen där hyrbilsfirmorna har sina bilar ståendes. Där ska vi plocka upp våran Medium Sized SUV som vi bokat hemifrån Sverige. För den som undrar så kostar det 14 000:- att hyra bil i fyra veckor med fria mil och en engångskostnad för att vi återlämnar den på flygplatsen i Los Angeles.

Minns inte riktigt vart jag lämnade av skrivandet igår och eftersom den delen av vårt Hostel där det faktiskt går att surfa i fantastiskt dålig hastighet är stängd så kommer jag inte åt att läsa det som skrevs igår. Och på tal om skrev så tänker jag hoppa lite på tidslinjen. Historien är kort men naggande god. Två hungriga svenskar traskar från West 20th Street där vi bor med siktet inställt på West 34th Street där Madison Square Garden och även en hel del restauranger ligger. Gustav avnjuter dagens andra hamburgare i ordningen och jag väljer en Tick Tock Chicken Sandwich på detta klassiska hak vi hittar rakt över gatan från Madison Square Garden. Efter maten bestämmer vi oss för att traska upp till Times Square (tilläggas bör att det regnar och paraplyfäktning borde nomineras till OS-gren till OS i London 2012). Vi traskar så sakteliga och hoppar mellan vattenpölarna, även om Gustav lyckas plaska rätt bra i både en och två pölar) och när vi går på West 35th Street så ser vi en BMW med lamporna på men som ser ut att vara förarlös. Men ack så fel vi har. "Där ligger ju föraren och sover" säger jag till Gustav men innan jag ens hunnit avsluta meningen ser vi att det är en kvinna i passagerarsätet. Hon har inga byxor på sig men väl ett par av förarens fingrar som skymmer hennes heligaste delar. På Manhattan är folk tydligen inte så blyga..

Nu hoppar vi tillbaka till gårdagen och om jag inte minns fel så skulle vi iväg och gå på Brooklyn Bridge strax efter att jag la upp gårdagens inlägg. Vi hoppar på blåa linjen och åker till Brooklyn och följer sedermera skyltarna mot bron. För den som undrar, ja det är mycket folk och många självmordscyklister i rörelse. När vi traskat de 700-900 metrarna (minnet är kort men bra så chansar lite) över bron så bestämmer vi oss för att det är värt att fira triumfen med en öl, vilket blev två innan vi lämnar baren för att traska vidare. Vi är nu långt ner på Manhattan och vandrar runt lite planlöst men så småningom kommer vi fram till vårt egna kvarter och går in för att duscha och byta om (och dricka mer öl). Klockan är nu runt 22 och efter lite överslagsräkning av den högre skolan inser vi att dagens promenerande har resulterat i lite över 2 mil. Det måste ju firas med öl så klart så vi beger oss ut igen och hittar puben där Gustav drack öl i Måndags och tar en öl och när sista rundan skall beställas innan stängning bestämmer sig Gustav, mannen med guldbyxorna och bra idéer efter några öl, för att vi ska ha varsin Mojito. Sagt och gjort så ser vi hur bartendern (bartenderskan(?) eftersom hon var kvinna) fixar och donar med dessa och häller upp sprit, och lite mer sprit, och lite sprit på det och en droppe sprit på toppen.

Vid detta laget är vi lite runda om fötterna och jag tycker att Mojiton inte smakar sprit alls medan Gustav inte klarar av att dricka upp sin. Vid midnatt avrundar vi och beger oss hemåt med ett snabbt stopp för att köpa lite nattamat i form av varsin pizzaslice (eller ja två var..). Min kropp går på svensk tid och tycker att klockan sju amerikansk tid är det perfekt att vara morgonpigg och inte kunna somna om. Då jag är den antagligen mest morgontrötta människan söder om norra polcirkeln kommer jag helt av mig av detta och går upp eftersom Gustav också vaknat. Vi bestämmer oss för att åka till Queens för att se Queens Boulevard och eftersom vi är otroligt duktiga på att navigera efter karta så ger vi upp efter att försökt navigera efter väderstreck, gå på känsla, försöka läsa kartan och försökt fuska med GPS. Vi hittar helt enkelt inte till Queens Boulevard. Däremot äter vi prisvärd frukost bestående av egg on a roll till det fantastiska priset av 1,75$.

Gustav har en kusin som bor i Morristown, New Jersey så efter vårt väldigt lyckade besök i Queens så åker vi till Penn Station för att ta tåget till Morristown. 26$ tur och retur kostar kalaset och inom en kvart sitter vi på tåget och är på väg ut på vad jag tycker känns som landsbygden efter att ha spenderat några dagar mitt i smeten. Men i själva verket hamnar vi 30 minuters bilfärd från Manhattan i en fantastiskt fin liten amerikansk stad. Anne som kusinen heter är inte hemma när vi navigerat oss från tågstationen till adressen Gustav fått så vår överraskning faller lite pladask när Gustav får ringa henne och säga att vi står utanför ytterdörren. Inom kort rullar en nästan helt ny vit SUV in på uppfarten och Anne kommer ut och säger hej och vi åker in till centrum för att äta lunch. Med sig har hon sina två barn Joseph och Ella, 2 och 3,5 år gamla. Istället för att äta sin mat så dricker de mjölk och rockar frenetiskt loss runt bordet precis som små barn brukar göra. Joe är lite blyg och Ella likaså men efter en stund så inser i alla fall Ella att varken jag eller Gustav bits eller är särskilt farliga. Efter lunchen beger vi oss hem till familjens hus där vi får en liten rundvandring och spelar spel och leker med busfröna. Joe blir så trött att han får ta en powernap mitt i lekandet (och han är måttligt road sedan när syrran väcker honom två timmar senare).

Efter några timmar kommer familjens herre i huset, Dave, hem och vi hälsar och växlar några ord mellan hans telefonsamtal med kunder och annat. Dave blir mäkta imponerad över vår resplan och frågar snabbt och lätt om han får åka med, vilket han så klart fick för mig och Gustav men Anne tycker väl kanske inte att det är en lika bra idé vilket jag kan förstå. Vid femsnåret hoppar vi på tåget tillbaka till Manhattan och väl tillbaka på vårt hostel slocknar både jag och Gustav i någon timme innan vi traskar ut för att käka och se oblyga New Yorkbor kärleksfullt leka i parkerade bilar.

Känns som jag skrivit en halv novell men det händer så mycket hela tiden och det är svårt att veta vad man ska berätta och inte berätta. Skriv gärna i kommentarerna om ni vill att jag ska skriva kortare inlägg eller om romaner går lika bra. Troligtvis kommer detta inlägg att laddas upp i morgon Torsdag när vi anlänt till vårt hotell i Buffalo. I nästa inlägg kommer det förhoppningsvis lite bilder.

Anne när du läser det här så hälsar Gustav och tackar för besöket och jag likaså!

Over and out!